Om arternas uppkomst

Galapagos....

Det var ett tag sen vi lämnade skärgården nu men det är knappt så att alla intryck hunnit smälta in än. Vi har sett så mycket. Så många djur, så många olika öar med så olika landskap. Vi har så otroligt många bilder och det finns så mycket att skriva om Galapagos. Bara tanken på att försöka sammanfatta de två veckorna i ett blogginlägg har gjort mig svettig (som om att jag inte redan svettas tillräckligt mycket). Men nu gör jag äntligen slag i saken och delar med mig av några av guldkornen, sa lämnar jag det till er sen att åka dit och uppleva magin själva i framtiden. Gör det!

Galapagos var större än jag anat med sina 19 öar ca 100 mil väster om Ecuador. Vi spenderade de första dagarna på ön San Cristobal och de sista på Santa Cruz, och där emellan åkte vi på en kryssning som tog oss runt till några av de obebodda öarna. Eftersom djuren på Galapagos inte haft några naturlig fiender som kan förknippas med människor är de ofta helt orädda, och det går att komma otroligt nära. Ett stort plus för oss som inte har några teleobjektiv, utan bara mobilkameran, men kunde ta fantastiska bilder ändå!

Vi hade läst mycket om hur dyrt det är att leva där, men håller man sig bara borta från turistrestaurangerna så behöver det inte bli mycket dyrare än någon annanstans.

Man kan göra som sköldpaddan och äta passionsfallfrukt gratis!

Kryssningen kostar försås en del, men vi lyckades få ett ganska bra pris genom att boka på plats i precis sista minuten. Det skulle visa sig att vissa på båten som bokat via nätet betalat mer än dubbelt så mycket, men har man begränsat med tid är det förstås så det måste gå till.

På San Cristobal bokstavligen kryllade det av sjölejon. På kvällarna kom de upp och täckte hela stränderna och förde ett himla liv, ett himla roligt liv dessutom! 

Sjölejon är otroligt nyfikna, sociala och lekfulla, och vi ägnade många timmar till att leka med dem. De tycker om att härmas så när vi simmade upp och ner och snurrade runt så gjorde de likadant, fast kanske något mer graciöst

Vi hittade också en strand där vi varje morgon kunde simma med sköldpaddor. Som mest såg vi fem sköldpaddor på samma gång, var av några var riktiga bjässar, helt fantastiskt.

Under kryssningen som varade i fem dagar fick vi varje dag snorkla och vandra på olika öar. Att varje dag få se så mycket man aldrig sett förut, och som bara finns på just den unika platsen i hela världen, är verkligen något speciellt.

Min höjdpunkt var nog sista dagen på båten när vi snorklade och äntligen fick se pingviner! Det var precis vid lunchtid och de pilade runt runt i vattnet i full färd med att plocka ut godbitarna ur ett glänsande stim småfisk.

Christian fick tyvärr feber under kryssningen men var starkt nog med på alla aktiviteter ändå. Snorklingen i det svala vattnet tog ned temperaturen, men sedan steg den alltid oroväckande högt igen. När vi kommit tillbaka från kryssningen gick vi till doktorn och han fick diagnosen Denguefeber. Då hade den redan gått ner något och efter några dagar skulle det komma att försvinna av sig själv. Läkarna verkade väldigt omtänksamma som skulle komma till vårt hostel varje dag för att  titta till honom, men så småningom fick vi höra att det nog inte enbart var av omtanke. Han var det enda fallet av Dengue på Galpagos och hälsomyndigheten var bekymrad att det skulle spridas. Han skulle alltid ha myggmedel, alltid långbyxor och långärmat, och helst inte lämna hotellrummet alls kom det fram tillslut. Varje gång läkarna hälsade på tog de ett foto så att de kulle kunna visa hälsomyndigheten att de varit där. Dagen före helgdag kom de två gånger och tog två foton så att de skulle kunna vara lediga dagen efter. Man får inte vara dum.

Typ såhär kul kändes det att lämna öarna