34 grader i Mars

Det är söndag kväll och vi sitter på vår terrass och läser en bok och äter devilled gram, gissningsvis kikärter med chili på. 

Vi landade på Sri Lanka för tre dagar sedan efter en tio timmars nattflygning under vilken jag (Sofie) lyckades sova i ungefär två så det blev en lång resa. Vi hittade den billiga bussen från flygplatsen till Colombos tågstation. På väg till stationen träffade vi Neill från Irland som visade sig känna killen som hyr vår lägenhet. Världen är bra liten ibland. 

                                               Ingen sömn trots GT...

Vi gick på fel tåg men tack vare hjälpsamma människor, som tydligen såg att vi inte hörde hemma på det tåget, blev vi visade till rätt perrong. 50 minuter och några chilikryddade äpplen senare klev vi på ett annat tåg. Den här gången hann det börja rulla innan vi blev upplysta om att även detta var fel. Vi fick hoppa av vid nästa station och ta en tuktuk tillbaka. Puh. Tredje gången gillt blev det rätt tåg och det var på håret att vi hann. Eftersom vi var nästan sist på blev det tre timmar med ståplats. Tur att utsikten var fin.

   Både utsikten och ventilationen var bra på tåget

Väl framme i Weligama blev vi uppraggade av en man som inte gav sig förrän vi tittat på hans hostel, och för 76kr natten tog vi ett rum. Efter lite mat och en öl sov jag som ett barn i drygt tio timmar. 

Weligama är lite större och stökigare än jag väntat mig, även om det är ett litet samhälle. Stranden är lång och fin men lite skräpig eftersom det är mer fiske än turism som gäller här, och det är ont om restauranger. Vi tog en joggingtur längs stranden till grannorten Mirissa och bestämde oss för att flytta dit följande dag. 

Eftersom fisket är stort i Weligama var vi ju tvungna att äta fisk till middag innan vi lämnade. Vi fick börja med att välja fisk i ståndet vid vägen, sen förhandla om ett pris, och därefter få den tillagad och serverad. Vi förhandlade om priset så mycket att chefen kastade sitt beställningsblock och stormade iväg. Men efter att vi tillslut gått med på att betala även för riset, och restaurangens apa försökt tillfredsställa sig på min axel, fick vi vår mat serverad på stranden. Det var gott, men vi har inte haft några kulinariska höjdpunkter än. 

Här i Mirissa är stranden mer badvänlig, utbudet lite större och pulsen lite högre. Idag stod strandhäng på agendan men innan vi kunde lägga oss på stranden fick vi ta en tuktuk tillbaka till Weligama där jag glömt Ipaden på frukoststället. Suck. 

                  Frukost. Taget med Ipaden som jag sen lämnade här på soffan. 

Resten av dagen har vi badat och druckit kokosvatten. Strax efter att vi dividerat om huruvida sjöborrar är giftiga eller inte stack Christian fingret på en, men han verkar må bra så vi hade nog rätt. 

       Selfiepinnepremiär - vi har lite att träna på